onsdag 28 januari 2009

Stel som ett...



...kassaskåp är vad jag är nu. Stapplar omkring som en 80-åring med stelopererade höfter och benen spänner som tusan. Men vad gör det när vi har kul? Idag ar det lossnat för båda grabbarna, Lilleman klarar nu de svårare backarna och Mellangossen tar sig upp och ner i barnbacken för egen maskin. Tyvärr hade vi lite fö höga tankar om hans åkförmåga i morse så vi tog inte bilen utan backarna till barnområdet. Efter en del svett och tårar kom vi iaf ner och det var nära att han gav upp åkningen. Som tur var lyckades vi övertala honom att det är bara på´t igen. När humöret var på topp igen sa han till mig "Mamma du vet väl att man måste kunna krypa innan man kan gå, och den där långbacken imorse var inte att krypa!!" En bild innan vi åker nerför backen;
Mamma och lilleman och därefter en bild på KG;

Nu är middagen avklarad och trots ömmande och stel kropp så är det bara att hoppa i skidkläderna och ge sig iväg på kvällsåkning. Ett åk ska jag väl klara av. Såg att att våra kära unga grannar kom hem med ett gäng gröna påsar så det är lika bra att köra totalt slut på sig, då lär ju inte lite skrän från full brudar och brunstiga grabbar störa.

Go kväll på er!

3 kommentarer:

  1. Klart man måste krypa först! Så gulligt sagt ;o)) Ni ser ut att ha det härligt! Är bara lite avundsjuk...
    Kram
    Anette

    SvaraRadera
  2. Ha ha, stackars barn... Bara ni kommer helskinnade hem, så.. Jag har något åt dig på min blogg.
    /June på www.junebacken.se

    SvaraRadera
  3. AHA! (Ser du glödlampan över mitt huvud?) SÅNA Gröna påsar.. Först trodde jag att de hade varit och köpt djupfrysta ärtor eller nåt men sen hajjade jag. Här är dock påsarna lila och icke att förväxla med djupfrysta grönsaker. ;-)

    P&K på sig "tanten"! ;-)

    SvaraRadera