Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Det är det minsta som man kan säga om vårt senaste dygn. Igår hade jag stora planer om tvätt och städ och pluggande, skulle bara in till Uppsala och lämna det "gräsliga" påslakanet jag sytt klart på förmiddagen. Det skulle gå i Bollnäs bandy´s färger med en flagga mitt på, inte världens bästa kort men jag hade lite brått;

Ett örngott måste det ju så klart vara till;

Jag och Lilleman gav oss av till staden, när vi lämnat påslakanet så åkte vi till mamma, hon hade en kartong tyger och ett skåp för trådrullar till mig. Har inte hunnit kolla igenom ännu men nog finns det säkert nånstans tygerna platsar. Skåpet ska KG få sätta upp på väggen vilket årtionde som helst. Innan hemfärd var vi till Gränby centrum och införskaffade present till A, hann bara köpa en, fick telefonsamtal om att A befann sig på vårdcentralen eftersom han gjort sig illa. Han hade slagit huvudet rejält och doktorn ville att vi skulle in till sjukhuset för att kolla upp det. Ordnade passning för Lilleman och åkte sedan tillbaka mot Uppsala, A spydde rejält, efter stoppet gjorde han sitt bästa för att somna och jag mitt bästa för att han inte skulle det, jag gick segrande ur den striden. Kan erkänna att jag inte var stor i det läget men var tvungen att hålla fokus på körningen. Inne på sjukhuset fick jag leda in honom mot barnakuten rejält vinglig var han och kräktes en del. Snabbare omhändertagande tror jag inte jag varit med om. Vi möttes i koridoren av en sköterska som tog remissen och la ner A på en brits två andra sköterskor tog hand om oss och fixade rum. En kvart efter ankomst (tidsaspekten får tas med en nypa salt) kom en läkare in och undersökte A. En röntgen gjordes och sen var det bara att vänta och åter vänta, A blev piggare och piggare, hemgången syntes nära.

Men tji fick vi, de hade hittat nått på röntgen som krävde mer koll. Efter 6 timmar i akutrummet fick vi komma upp på avdelning, fick lite att äta båda två, sen somnade vi av utmattning vid tio, bara det att det var kontroll av A en gång i timmen hela natten. Det var ingen smygkoll utan blodtryck och vakenhetsgrad skulle kollas. Kan lugnt påstå att vi inte direkt sov gott och vaknade utvilade :) Halv nio kom KG in till sjukhuset. Strax därefter kom en tapper skara personal in och sjöng för A med sig hade de en present i form av biobiljett. Dagen idag har kantats av undersökningar och väntan varav det sista varit mest förekommande. Vid sextiden fick vi iaf äntligen lämna sjukhuset och styrde kosan mot McDonalds vilket A önskade, han hade ju inte direkt magen full av favoritmat.

Efter första tuggan av hamburgaren utbrast han; "En tugga av himmelriket" !! När vi kom hem hann jag inte mer än slå på datorn så kom det gäster, vi hade inte direkt förberett oss på det men de fick ta det som det var. De får komma tillbaka en annan gång och få ett bättre bemötande :) Som ni förstår så missade jag syfestivalen och Annika fick klara sig utan mig, har hört att hon fick hjälp ändå så jag känner mig lugn. Vad är en syfestival mot att sitta på sjukhuset????