Så mörkt

Nu har hösten kommit på fullaste allvar och därmed blir det mörkare och mörkare. Har inte så mycket mot hösten men mörkret gillar jag inte, det hör nog ihop med min mörkrädsla. Innan vi flyttade ut på landet bodde vi inne i ett samhälle, inte stort men det fanns gatlysen. Efter att ha rustat en hel sommar flyttade vi ut hit i september, pga en vattenskada bodde jag och dottern här själva i början för att hon skulle kunna börja skolan. Jisses!! Det slog mig med ett basebollträs kraft i huvvet vad mörkt det var på landet. Inte ett gatulyse fanns det inom synhåll heller, vissa kvällar ser man knappt handen framför sig. Första hösten rökte jag fortfarande, eftersom jag inte ens vågade gå ut på bron och röka, så släckte jag lamporna i hallen smög ut på balkongen, jag gillar inte balkonger heller så fick det vara nära dörren, där satt jag och blåssade på fort av tusan och om det prasslade i buskarna så fimpade jag fort som attans och for in. Det finns en hel del roliga händelser kopplat till min mörkrädsla men de håller jag på ett tag till iaf. Nu så har jag slutat röka och vant mig hyfsat med mörkret här ute, men jag går fortfarande inte ut i onödan och har alltid ficklampa och hunden med mig ut. Det värsta är att hon är hon skäller så fort det blåser i ett löv eller nått annat ljud som ingen annan än hon hör. Men hon skrämmer iväg älgar, brunbjörnar och folkilskna grävlingar hoppas jag :)