En sån där dag

Vissa dagar funderar jag på varför i helvete klev upp ur sängen, idag är en sån dag. När jag vaknade i morse så hörde jag hur KG stökade runt och jag hörde på hans sätt att det vat nått. Drog täcket över huvvet och tänkte ligga kvar tills KG åkt iväg till sitt jobb. När det tystnade kröp jag ur sänghalmen och smög in i syrummet, satte igång datorn bara för att upptäcka att den inte ville starta. Instörtandes kommer KG och meddelar att vi inte hade nå vatten, antagligen på grund av kylan. Ut och strö lite gammal halm runt pumphuset sen drog jag till jobbet. KG gav inte upp utan försökte få loss isklumpen med hjälp av varmluftspistolen vilket resulterade i att det hela skiten sprack. På väg in till jobbet hann KG ringa tre eller var det fyra gånger, hade till sist lust att be honom dra åt helvete. Varför jag var på så dåligt humör?? Hade ju inte fått nått kaffe!!! När jag kom till jobbet bad jag dem hålla sig undan ett tag. Drack två koppar kaffe och kände hur livet började kännas okej. När jag varit iväg och köpt lunch såg jag att luften var så gott som slut i ena framtäcket. Skulle skiten aldrig ta slut?? Gick bra att pumpa i luft i däcket så jag kunde ta mig hem, hemma hade rörmokarna kommit och kämpar i detta nu med att få fart på vårt vatten. Tom datorn hoppade igång efter en del trixande så nu börjar hoppet komma åter kanske allt löser sg till sist. Fast lite irriterad är jag, kaffesugen som sjutton och KG ränner här inne i syrummet där jag kurar och vill vara i fred. Men det är bäst att bita sig i tungan och vara tyst, så ska han följa med mig en sväng till Thuns. Behöver köpa lite tyger för att kunna sy klart lite.