Söndagsmorgon...

...vaknar med en kropp som tror den är 97½, stel nacke och värkande fötter, tar mig fram som nått som stigit upp från graven, bara de skramlande kedjorna som fattas. Nåja i med lite frukost, ut på promenad och slita lite på vedbacken så kommer nog kroppen igång och blir som 25 igen!!!
Om vi saknar varandra, symaskinen och jag, tror vi ska ta oss lite kvalitetstid idag. Bara umgås utan särskilda prestationskrav, det borde nog göra susen för våra själar...... Och nej nog för att mia gossar är lite tokiga, men de badade inte i sjön utan i simhallen tillsammans med kompis.
Nu mot frukostbordet........ Pöss Pöss.....