torsdag 4 september 2008

Vänner

Så här halv sju på en torsdagsmorgon känner jag mig lite filosofisk, eller befinner jag mig fortfarande i nån sorts dröm värld!?!? I alla fall funderar jag på det här med vänner och hur det har förändrats. I ungdomen (inte för att jag är skitgamal nu men nån ungdom är jag ju inte längre....) träffade jag mina vänner om inte varje dag så väldigt väldigt ofta. Vi satt och skvallrade, testade sminka varandra, var på span-promenader, eller bara tittade på TV. Sen kom första barnet och fortfarande träffade jag kompisar ofta, men kanske på ett lite annat plan. När nummer två och tre kom så fikades det ofta med andra mammalediga, eller så gick vi promenader, men kvällstid satt jag oftast hemma. När sen föräldraskapet skulle kombineras med arbetslivet så blev de inte mycket andra sociala kontakter än de med arbetskamraterna.
Internet utvecklades och jag började maila, på så sätt bibehölls kontakten med vänner som jag inte hann med att träffa. Jag började sy lappteknik och hittade grupper av likasinnade där jag fann ny vänskap. Har idag fem år senare träffat flera av dem och med vissa har det utvklats djupare vänskap även om jag inte träffar dem så ofta så har vi mer eller mindre daglig kontakt. Nu börjar jag närma mig det fenomen jag funderat på, så bra det är med internet och bredband. Jag "träffar" underbara vänner regelbundet och vi skvallrar visar upp vad vi sytt och berömmer varandra, berättar om motgångar och får stöd osv.
I slutet på förra året skaffade jag denna blogg, i och med den hittar jag fler syvänner och även icke syendevänner. Har kommit på att fika stunderna på café eller hemma hos någon vid mammaledigheten har återkommit fast i en annan form. Efter jobbet när middagen är avklarad sätter jag mig med min kaffekopp och surfar runt på bloggar, läser om vad ni gjort, vad som gör er arga, lessna eller glada, på så sätt känner iaf jag att jag hänger med i era liv och jag får en trevlig "fikaträff" utan att behöva åka hemifrån. Känner mig inte alls lika ensam och isolerad längre utan det känns som jag alltid har sällskap varje kväll.
Ett stort tack och en stooor cyberKRAM till er alla som gör min vardag lite roligare!!!!

9 kommentarer:

  1. Känner igen mig i ditt resonemang. Jag var ganska ensam innan jag började blogga. Visst behöver man vänner IRL också, men utan internet hade jag inte träffat så många likasinnade och inte från så många delar av världen. Spännande!
    Och det är lättare med Lizzan till morgonkaffet än en sur gubbe :))

    SvaraRadera
  2. åh vad fint du fångade det i ord!!! Som en riktigt bra krönika.
    KRAM från en av dem du fikar med på kvällarna!

    SvaraRadera
  3. En stooor kram till dig också Lizzan, som förgyller mina dagar med din blogg och dina sydda saker. Känner precis igen mig :) Vem hinner träffas och fika nuförtiden.....

    SvaraRadera
  4. Du sätter verkligen huvudet på spiken där. TACK själv för att du förgyller min dag - ofta och på olika sätt! KRAM

    SvaraRadera
  5. Vilken härlig läsning!! Jag vill också krama tillbaka och tacka för en härlig gemenskap, för det blir det ju, även om man inte ses irl. Du har blivit en av mina favoritbloggare med din härliga stil! Kram
    /June på www.junebacken.se

    SvaraRadera
  6. Precis så känns det! Bara det att jag har inte kunnat uttrycka mig lika bra.. :-))

    Ses i morgon!
    Kram!
    // Linnea

    SvaraRadera
  7. HAHAHA, här kan man ju bara skratta o se glad ut när man möts av denna UNDERBART sköna bild! TACK!
    Fortsätter sedan att läsa nyfiket med ett leende på läpparna!

    Kramar //K :-D

    SvaraRadera
  8. Du har så rätt Lizzan! Visst får man en härlig go stund när man surfar funt bland sina vänners bloggar ;o))

    Kram till dig också - och jag hoppas du hade det härligt i Quiltköping!!! Kram //Anette
    PS/ Du skrämdes ju nästan med nya bloggheadern ;o))

    SvaraRadera