Släppa lös....

...en lantlolla utan lokalsinne i huvudstaden funkar lika bra som att klä farfar i kjol. Idag skulle jag på kurs i el Stockholma, hade bestämt med en kollega om att vi skulle träffas på centralstationen. Tog bilen till Märsta och tåget in till Stockholm. Med växande panik i bröstet på stationen insåg jag att den kollega jag skulle möta upp var sjuk. Ner med nosen i väskan och fiskade upp en enirokarta som jag fått förra veckan. Den med dåligt lokalsinne som försökt följa en enirokarta förstår vad som hände: Jag hamnade käpprakt fel!!!!! Ringde till jobbet och fick via telefonen lotsning så att jag kom på rätt köl igen, puhh. En promenad som skulle tagit 20 minuter tog 45. Jaja morgonmotion är aldrig fel, dessutom började kursen jag skulle på med en halvtimmes fika, så inte kom jag försent heller :)
Efter kursen hade jag ett inplanerat stopp hos favvotjejerna i Solna, fick ett sms om att det skulle bjudas på varma mackor. Sneglade lite fint på t-bane skylten, men nää en promenad är ju alltid skönt. En timme senare nådde jag fram till pendeltåget!!! Virrade som en yr höna med min karta i handen, vid ett rödljus tilltalade en ung kille mig och jag hoppade tre meter inte för att jag trodde att han skulle överfalla mig, nä jag insåg att han skulle fråga om vägen till något och det kändes oerhört skrämmande att behöva berätta för någon om hur vilse jag var. Som sagt han frågade efter nån butik och hur skulle jag kunna svara på det??? När jag inte ens kunde hitta stationen? Jag stammade fram att jag var fel person och visade min skrynkliga karta. Nåja nu sitter jag tryggt här vid min dator och det dröjer länge innan jag vågar mig ut på ett sånt här äventyr igen!