måndag 16 november 2009

Risktagare

Har alltid älskat att ta risker att leva på klippkanten, nåja mer förr än nu kanske. Att känna adrenalinet pumpa runt i kroppen och inte vara riktigt säker på om det kommer gå vägen eller åt pipan det var bland det bästa jag visste när jag var ung och trodde jag var odödlig. Dö ung och bli ett vackert liv var ett uttryck som ofta låg på mina läppar. Drömde om fallskärmshoppning och Bungy Jump, bergsklättring och Off pist. Nu 20 år och tre barn senare så har jag insett att odödlig är jag inte och att bli ett vackert lik är det alldeles för sent för. Så när gubben trycker på gasen och kör bilen över tillåten hastiget skriker jag som en stucken gris, gormar om att han inte behöver köra som en biltjuv med stulen bensin. En av de största riskerna jag numera tar är att åka med KG när han kör i det som jag kallar för katastrofområdet (för er som känner till U-A) vid Ikea. Han slår plattan i botten och kör in i rondellen som en vettvilling med mig hysteriskt rabblande på böner om att jag inte vill dö än... När vi sedan kan kliva ut levande ur bilen så inser jag att den där adrenalinpumpningen som jag förr älskat inte alls ger någon behaglig känsla. Jag längtar bara hem till min lugna vrå där de värsta farorna som lurar är Huspadda, sy mig i fingret, bränna mig på strykjärn och spis, det är så där lagomma risktagande som mitt gammla hjärta fixar. Nu har jag mot bättre vetande gått med på att sätta mig på klippkanten och vippa igen; jag ska ta ut Dottern på hennes första övningskörningstur. Be en bön att vi varken kör i diket eller slår ihäl varandra.......

4 kommentarer:

  1. Lutar åt att du är mer tokig än modig! Och risken att ni slår ihjäl varandra är nog större än att hon kör i diket. Jag lovar att rabbla böner och håller tummarna för att ni inte blir fiender intill döden ;o)

    SvaraRadera
  2. Tänk de känner jag igen en hel del av när man får en åktur med Rallykalle( gubben )

    SvaraRadera
  3. Som Ullis sa; risken är större för att ni slår ihjäl varandra :))) jag har också en dotter född-92. tro mig jag vet!!KramKram

    SvaraRadera
  4. haha, läste på fb att du överlevde den risken oxå så jag pustar ut!! ;)

    skrev för ett tag sedan om ett lapptäcke.. Tiden rusar ju iväg o vi har varit bortresta och nu är dopet redan på lördag gaaaahhhhh!

    Så jag inser till min besvikelse att denna perfekta dopgåva som jag så bra funderade ut får gå i stöpet :( :( :(.

    Men du kan ju känna dig lättad för nu har du ju ett mindre på 2do-listan iallafall!

    kramar

    SvaraRadera