måndag 14 december 2009

En ovanligt bra måndag!

Humöret känns nästan på topp, äntligen har det blivit minusgrader och lite om än väldigt lite snö. Julkänslan börjar spira i min kropp, bättre sent än aldrig, eller hur?? Idag ska sätta fart och se till att få klart några till av de beställningar jag har på min lista, sen ska jag sy lite julpynt och så till mig själv i helgen.

När jag kom hem idag låg ett rött kuvert med mitt namn, innuti låg ett sytt julkort med en skyddsängel på. Hela hjärtat blev varmt och känner en sån stor lycka!! Tack tusen Tack Gunilla för det fina kortet!

Nu följer ett par bilder på det jag sytt sista tiden, alla platsar i månadens OPAM;

Sådär ja, nu har jag druckit två koppar kaffe och det är dags att kavla upp ärmarna och sy lite!!

söndag 13 december 2009

Hopp om livet

Senaste dagarna har jag gjort mitt bästa för att hålla näsan över vattenytan. Min kropp har dragit i handbromsen och jag har för en gång skull lyssnat och tagit det lugnt. Men nu har jag vilat färdigt och idag ska det bli bullar av i huset. Ta hand om tvätt och annat nödvändigt, en del sömnad står på schemat oxå. Igår fick jag iaf tummen ur och fota det jag sytt senaste tiden. Tyvärr så har mina Quiltmucklor hoppat in i datorn och ställt till det för mig, jag ka bara inte komma åt mina bilder. Får väl ta och starta om datorn och se om Mucklorna kan ge sig iväg och hitta nånstans annanstans att busa....

onsdag 9 december 2009

Förlåt....

Inser att jag nog har lite för makaber humor för mitt eget bästa!! Mitt förra inlägg är ett bevis för det. Humorn är för mig ett bra redskap att härda ut i en tung tillvaro, men ibland passar det sig kanske inte så bra.... Jag är väl medveten om att det som visas på deckarserier såsom CSI är utan underdrift en aning förskönat och tillspetsat och inte har ett dugg med verkligehetn att göra. Jag hyser full repekt för det arbete som labbpersonal och patologer utför och accepterar till fullo att det inte går att få svar på allt. Är inte ens nödvändigt med fullständiga svar på hur när varför, för det kan inte ändra det som hänt. Mitt förra inlägg var menat som en känga mot TV programmen som ger en sne bild och kanske en aningen höga krav på vad sjukvården kan uträtta. Hoppas ni kan förlåta mig för min sjuka humor, ska försöka bättra mig...fast jag lovar inget, det är lixom födsel och ohejdad vana att skämta om allt!

tisdag 8 december 2009

Besviken!!

Eller rättare sagt så känner jag mig grundlurad, gungar rejält i min tillit. Vi har ju som bekant haft en del dödsfall runt oss den sista tiden och det har manat till eftertanke. När min farfar dog för nio år sen, så var det varken frågor om tidpunkt eller orsak, han var gamal och slite och somnade lugnt in på ett boende. Inte mer än en ett halvår senare var det dags för nästa dödsfall i vår närhet, mer plötsligt och oväntat. Vi undrade och väntade länge på svar om när och hur. När svaren äntligen kom så gav de inte mycket, dödsorsaken var alkolism, men hallå, det visste vi ju redan, mer exact Tack! Tidpunkten var ännu mer svävande och de drog till med något. Det senaste dödsfallet var inga konstigheter om hur, men när. De kunde inte fastställas utan det blev den dag då det konstaterats. Nästa smäll blev i kontakten med patologen, de visste inte när dödsattesten skulle kunna skrivas ut för de väntade fortfarande på en del provsvar, kan ta upp till ett par månader. Förvirringen i mitt huvve är total, hästarna där uppe löper amok och inget stämmer. I alla TV-serier och deckare som jag läst så kan de ge ganska detaljerade beskrivningar om var, varför och hur någon dött, tidpunkt för dödsfall brukar kunna kasta några timmar men inte dagar. På CSI har jag sett att provsvar får de inom minuter, de bara ploppar i nått i ett provrör, skakar om och tittar därefter i ett microskåp, sen vet de. När jag ställer allt mot varandra så fattar jag ingenting!! Är det nån form av konspiration från patologens sida?? Vill de medvetet förvirra oss stackare?? För inte kan det väl vara så att det som man ser på alla dessa krim serier och läser i deckare är osant?????????

Börjar som så smått...

... bli mig själv igen, även om sorgen forfarande sitter som en klump i bröstet. Har iaf hittat åter till symaskinen och börjat beta av listan med beställningar till jul. Igår blev två sminkväskor klara, har en sykompis som fått en gedigen beställning på just denna sminkväska så hon kallar den årets julklapp ;) Hoppas på att hinna fota det jag sytt nån kväll här framöver.

Fick en bild från en go vän som visar vad som sytts efter mina mönster på Quiltcamp, så kul att se tycker jag!!

Nu ska jag försöka få på mig kläder och se till att denna dag går och vi kommer ett steg närmare helgen!

lördag 5 december 2009

Gungar lite fortfarande

Det är fortfarande gungit under fötterna men det börjar på att bli lite stadigare. Vår kära Molly är nu en ängel tillsammans med Farbror J. De har båda det bra där de är även om saknaden är enorm. Har även nåtts av beskedet att en arbetskollega ha lämnat oss, så nu är det tre smällar och kan bara bli bättre. Fick ett brev i fredags med en uppmuntran av det bästa slag, den gesten tog där den skulle. Vill oxå passa på att TACKA!!! så himla mycket för alla kramar och varma tankar, känner mig oändligt rik som har så många goa vänner ute i landet (och även utanför detta land...), ni är GULD värda!!!!!
STOOOOR KRAAAAM

tisdag 1 december 2009

Så trött!

Har varit hektiska dagar och svårt att sova på nätterna, tankarna mal och tårarna rinner stup i ett. Vi har idag varit och sagt Farväl på riktigt och imorgon ska begravning planeras, fast vi har redan pratat igenom allt och vet väl någorlunda hur vi vill ha det. Fick i mitt i eländet glada besked, men den karamellen suger jag på ett tag till......
Nu ska jag vila liten stund, sen så måste jag ta ett krafttag och se till att få lite julkänsla i huset.